Tid är ett vanskligt begrepp. Mot slutet av medeltiden närde vetenskapen idén om mundus senescens; den åldrande världen, och var på fullt allvar övertygade om att jorden likt en äldre, skröplig gumma var på väg mot det oundvikliga slutet. Denna känsla av modlöshet och förgänglighet får förmodligen beskyllas digerdöden som likt en övernaturlig naturkraft decimerade hela samhällen och det på rekordtid. Långt in på 1600-talet gick man och gruvade sig över denna villfarelse, tills en vacker dag då man införde framtiden som föreställning. Här någonstans föds också ”Missnöjet” – själva grundfundamentet till dagens organiska hyperkapitalism. Peter Englund (missa inte akademiledamotens insomnade kantarellgömsle till textarkiv – här dväljs fantastiska iakttagelser för alla som vill förstå vår samtid) skriver: ”Dock är detta missnöje faktiskt en viktig del av systemet. För om människorna slutade med att vara missnöjda med allt från sin sociala position till sin näsas form, skulle troligtvis kapitalismen och hela det moderna samhället som vi känner det inte längre kunna leva vidare.” Veckans news handlar naturligtvis om tid: bristen på densamma och hur uppfattningen om just tid har förändrats. Time is on my side, yes it is.
BUSINESS
TIDSBESPARING PÅ RIKTIGT
Tid är pengar har det pratats om sedan industrialismens gryning, men med mer betoning på avkastning, än ökat utrymme i form av kvalitetstid (en förhöjd närvaro, som Nirvan Richter skulle ha sagt). Idag har uttryckets bokstavliga innebörd fått renässans; gott om tid eller åtminstone upplevd mertid är status, lycka, framgång, lyx – you name it. Prisbelönta konsulten Johan Ronnestam orerar mitt i prick: ”I remember way back when I was fresh out of school. When I spoke to people about making ideas come to life I almost always valued the idea based on how much money it would generate. Now I value ideas based on how much time they’ll free for me and how proud I’d be to tell people about the actual idea. Back then my dream was to sit in a fancy building downtown. Fancy buildings don’t interest me anymore. Fancy landscape does. Back then being promoted was important, now being mobile is important.” Här väcks också en affärsmässig tankevurpa; hur många tjänster och produkter är utvecklade i verklig mening för att spara tid? Försvinnande få, eller hur? Ronnestam fortsätter: ”Think of that the next time you build a cafeteria, invite people to an event, build a car, open a new bank, create a new website or whatever your up to. Time will earn you success!” Fler tecken i tiden? CAP&Design gör ett nedslag om att jobba analogt; Fiskars Classic, Mattonskalpell och Spraymount. Marken skälver.
Fördjupning
Anybots Robot Will Go to the Office for You
SAMHÄLLE
LIVSPUSSEL OCH FRAGMENTARISK VERKLIGHET
För tio år sedan skrev Bodil Jönsson ”Tio tankar om tid” och satte redan då fingret på vad den förändrade tidsuppfattningen gjorde med samhället och oss människor. I höstas kom den naturliga uppföljaren ”Tio år efteråt” som naturligtvis till stor del berör den moderna digitaliseringen. Svenska Dagbladet recenserade så här: ”Fördelarna överväger, men till iakttagelserna hör även att alla dessa korta meddelanden hotar att skyla de större sammanhangen. Allt hackas upp i småstunder. Och likadant är det med tvånget att välja i livets alla skeden, vilket ‘lär oss att leva och prioritera och tänka i detaljer’. Som om hela vår kultur har blivit barnsligare. Dagismentaliteten sträcker sig numera långt upp i skolåldern, och på universitetet har det blivit vanligare med ungdomar som inte är vana att tänka i mer än två led. Frågor som inte går att googla lämnas därhän. Fredagsmyset må höra till denna infantilisering, som ord, men här anar författaren likaså en ökande och hälsobringande förmåga att göra ingenting.” Redaktionen återgår därför till den inledande Englund och svunna tider. Hans tes i essän ”Om pingvintennis” är att ett mer lättjefullt och lekande samhälle inte nödvändigtvis är av ondo. Utan kanske till och med dess motor.