Svenne Väder får sitt lystmäte lagom till midsommar då ett helt magasin tillägnat lågtryck, Wolfgang Röder och solchanser landar i tidningskiosken. Det påstås att svensken lever i en icke-verbal kultur och att vi endast duger till att prata trivialiteter när det kommer till att umgås med främmande, säg på ett bröllop. Alla har väl suttit bredvid en outhärdlig och malande har-det-inte-blivit-varmare-på-vintern-pladdrare och själv levererat odödliga one-liners som “Ja, det är ju lika varmt i december som i juli numera” (var är snapsen?). Men inte är vi unika för det – den fatiska gemenskapen, nonsensprat som socialt kitt, är ett globalt fenomen och en allmänmänsklig ritual för att undvika besvärliga situationer. Har då mänskligheten blivit ytligare som man så ofta hör? Både ja och nej, om du frågar Sven-Eric Liedman. Det finns inget som säger att människor var djupare under Platons eller Jesus tid, menar Liedman. Att vi emellanåt tror det är för att skrifterna som bevarats från den tiden är ett extremt exklusivt utsnitt. Dagens fatiska kommunikation är däremot annorlunda för den existerar inte bara i samtal mellan främlingar, utan överallt, t.ex. i form av dialog mellan medborgare och politiker, där de folkvalda så gärna vill bli tjenis med oss väljare och som Liedman så träffande uttrycker det “genom att tala om skatter som om det vore väder och vind”. Veckans news behandlar aktuella ceremonier och riter. Avslutningsvis ett tips till alla med gengångare (inte de som återvänder trots att de har gått i pension, alltså) på jobbet. I Kalmar har man så att säga lösningen. If there’s something weird and it don’t look good … Oh, who you gonna call?
BUSINESS
FRED FLINTAS CEREMONIELLA FITNESS
Det är mycket Paleolitikum för tillfället; det idisslas Islandslav, tuggas rått kött och danska lyxrestaurangen Noma tillagar vidunder som Ayla och Jondalar (ny bok 2011; pepp!) skulle reklamera som neandertalarskojeri. Låt gå för stenåldersdieten. Stenåldersträning däremot luktar skämda gojibär. Erwan Le Corre är fransmannen som fått New York-borna att springa barfota (och barbröstade) och skippa gymmet till förmån för sträng exercis i lianer. Naturligtvis förpackat och konceptualiserat med listiga begrepp som Methode Naturelle och WildFitness. Reklamaren i oss lyfter dock på hatten för även Borås har drabbats av den forntida Fight Club-febern. G-P har pratat med ingen mindre än Jonas Colting, Sjuhärads egen järnman, som numera också kan titulera sig bockstensman, ehuru då i polyestertajts och perversa skodon som går under benämningen fivefingers. “Vi slår på allt som är dött, ibland hittar man en gammal gran som man kan släpa på”, säger en av Coltings svettbröder. Själva träningen bygger på långpromenader i skogen med tillhörande urtidsövningar; gå loss på stubbe med slägga, lyfta tunga stockar, brottning, bära kamrat eller köra “skottkärra” med densamme. “Det är sånt som våra förfäder pysslade med, man jagade och släpande hem bytet och man jobbade med att bära hem sten och virke i skogen. Kroppen är som gjord för att vara igång – hela tiden”, säger Colting. Jo, men så strök man med tidigt också; svulten och rälig, men med ett rackarns löpsteg. Vi litar hellre på professor Harrison och hans övertygelse om att det var en förskräcklig tid. Stenåldern känns om inte annat … stenålders. Smörj in dig med björnfett och prova själv, men räkna med att någon ringer polisen.
Fördjupning
Stå upp lite då och då så lever du längre
SAMHÄLLE
KAFFE MED DOPP OCH KOLLEKTIVA SYMBOLHANDLINGAR
“Vissa forskare menar att riter är ett fundamentalt mänskligt behov, att det är lika naturligt att ritualisera, som de kallar det, som att skratta och sova. För att människan ska må bra så måste hon ha en föreställning om varifrån hon kommer, varför hon är här och vart hon tar vägen efter döden. Och för att behålla kontakten med tron måste hon då och då tillsammans med andra bekräfta den i någon form av rit.” Tidningen Vi skriver om fotografen Giorgia Fiorio som i tio år har rest jorden runt för att dokumentera andliga riter. Även i sekulära Sverige lever ritualerna kvar – för vad är inte vårt traditionsenliga fika om inte en form av nattvard; en gest av social gemenskap. Den starka spa-kulturen kan också kläs i rituella former, ett reningsbad för såväl kropp och själ. Ja, till och med fotboll kan infogas inom samma ceremoniella kategorisering. “Tecknen finns där – en definierad församling, en utvald plats, rituella kläder, hjältar, syndare, straff, offer och utlevelse på gränsen till trans”. Något att fundera över när du och dina vänner sitter och ylar framför det uppseglande VM-spektaklet.
Fördjupning
EarthTrends – Coffee consumption per capita